TinaZ

Igår var vi på babymassge på BVC och det var väldigt uppskattat tror jag. Först såg hon mest brydd ut sedan kom ett litet leende. Hon orkade med nästan hela massagen men hade inte riktigt ork att koncentrera sig hela tiden då det ju fanns andra bäbisar precis intill att spana in. På vägen hem somnade hon som en stock i bilen. Hon var så trött att jag kunde klä av henne ytterkläderna och lägga henne i sängen med henne lite sneglandes för att sedan somna om. Massagen och de andra barnen sög verkligen musten ur henne.

Hon har börjat stöka om nätterna igen, jag kan inte förstå varför. Vi har haft en bra sovperiod ganska länge nu för att plötsligt i förrgår natt vändas om totalt till lite av ett kaos. Dels var det svårare att lägga henne de senaste nätterna (ca 5 kvällar), hon brukar ju somna iaf en timma och sedan vakna och så får man hålla på at söva om tills det är dags för mamma Mu att lägga sig (då sover hon för natten). Dels så har hon börjat äta några gånger under natten igen till mammas förbryllelse, därimellan är det lite fingersnutt som gäller. Visserligen kanske det är en tillväxtperiod igen då hon kräver mera mat? Kanske förstår hon mer och mer saker som sker och därför drömmer ängsligt, ja- jag vet inte vad orsaken kan vara. Men hon är inte lika glad om dagarna längre som hon har brukat vara så hon blir nog lite mosig hon också av allt stökande.

Det börjar närma sig ett besök på min gamla arbetsplats, jag och lillstumpan har tänkt att cruisa förbi fast det har mestadels uppstått förhinder för den lilla resan. Till veckan ska vi försöka ta oss i kragen! En social aktivitet om dagen räcker nog alldeles utmärkt för den lilla damen så det blir till att boka in en dag inget annat är inplanerat.

På lördag (imorgon) kommer mamma, brorsan och hans familj på födelsedagsfika (de jobbar om varandra så denna dag var mest lämplig).

På måndag fyller jag ju 30 år! Så då kommer Johans föräldrar på födelsedagsfika.

På tisdag blir det besök till den ev. lokalen för bröllopsfesten.

Onsdag ska jag till sjukgymnasten.

Torsdag eller fredag då kanske?

Tänkte försöka boka in ett varv på stan med kära Twee som ska sy bröllopsklänningen! Vi ska nog titta på lite tyger och försöka ta en fika.

Nästa helg hade jag tänkt mig födelsedagsfika i efterskott för kompisar för det blev så mycket den närmaste tiden.

Allting tar ju så mycket längre tid än när jag slirade runt själv i sabben, nu ska det packas och matas och passas in med sovtider. Men det tar sig, vi kommer in i det! Det är lite skoj när det händer grejer och att jag börjar känna att jag och Elina fixar det själv. Hon kan åka bil nu- utan fingersnutt!

Ja, det är alltså dags att börja planera för dagen då jag blir Fru Nordin.

Vi har satt ett datum för vigseln och Elinas dop, den 11 augusti i år blir det av.

Det kommer inga inbjudningar ännu på någon vecka då det strulat till sig lite med lokal för bröllopsfesten! Lokalen vi hade tänkt att vara i tar 60 personer bara, så det blir liiite väl tajt om stjärterum.

Men inbjudningarna kommer snart så spara datumet!

Jag gillar verkligen att strosa i butiker, dock var det ett tag sedan (någon gång före jul) som jag drog ett halvt varv på Birsta City. Jag har inte känt något riktigt shoppingsug ännu, så fort jag går in på en sida på datorn ex. H&M, Lindex eller liknande blir det barnkläder som jag lägger i korgen. Men nu måste jag börja tänka lite på mig själv också, då det faktiskt närmar sig min 30-års dag!

Visserligen har jag packat upp kläder som jag lade undan alltefter då magen växte sig större, mycket av kläderna känns som "nya". Då det var ett år sedan jag hade dem sist. Meeen, jag är så shoppingsugen, vill bara våldshoppa sånt som jag egentligen inte behöver bara och kanske kommer ångra att jag köpte, våldshoppa sånt som jag bara vill ha för stunden! Så, ett tips till present är ett presentkort på Birsta City, så får mamma Mu ha shoppingsläpp!

Det är fortfarande svårt att fatta...

Den 17 januari hade jag en sån här mage:

Och den 18 januari en sån här bäbis:

I torsdags var vi på BVC med Elina, hon hade vuxit till sig lite. 3 månader och 1 dag gammal så vägde hon 7008 g och var 62,5 cm lång. Det känns skönt att veta att hon växer på sig som hon ska.

Dessutom var det dags för hennes 3 månaders sprutor! Hugaligen vad paff hon blev när de stack henne i låren, snart efter det blev hon röd i ansiktet och skrek sitt panik-skrik "nu dör jag!". Som mamma Mu (och även pappa) är det fruktansvärt jobbigt, man vill så gärna ta den i hennes ställe även om "lidandet" är kortvarig.

I alla fall så var vi lite fundersamma om hon skulle få några biverkningar. Ca 5 timmar efter sprutorna hade hon precis tagit en eftermiddagsnap. Från den vaknade hon med ett vrål- helt hysterisk var hon. Troligen drömde hon om händelsen. Jag har hört att de kan få feber av sprutor så vi tog tempen regelbundet men den visade inget avvikande. Lilla damen blev mest trött och lite gnällig efter dem. Gnällig var hon den dagen sprutorna togs, trött har hon varit  torsdag-söndag.

Nu kallar min lilla älskling på mig från sitt gym så ha en bra dag!

Å, mamma Mu önskar sig denna topp i födelsedagspresent med mitt favoritcitat och min "bad boy" favorit:

Finns att köpa på Gina Tricot!

 Källa: Bild från Lindex Shop Online.

De här söta badbyxorna funderar jag på att beställa till Elina. Det ska tydligen vara plast på insidan och därför ska inget läcka ut i vattnet. Är det någon som testat dem på sitt lilla barn som kan berätta om det verkligen fungerar? Den lilla damen ska få testa på svärisarnas badtunna var det tänkt (med rätt temperatur givetvis) och då vore det ju typiskt om vattnet färgas av nyansen tillhörande nr 2...

Nu var det så länge sedan jag skrev något så nu tar jag igen det med råge!

Ja, det här med sovtider när man har en liten är väl som bekant sisådär.

Visserligen något man räknar med när man har en liten och man försöker verkligen se framåt- då de säger att det blir bättre.

 Jag har känt mig helt koko vissa dagar, då man inte vet varför man gör vissa saker eller ens kommer ihåg tokiga saker man gjort. Då har inte våran lilla tjej haft kolik- kan därför tänka mig hur urvriden som en disktrasa en förälder till ett kolikbarn har det (och kolikbarnet självt). Ett exempel på min galenskap är just att stoppa in smutstvätten i torktumlaren, hihi. Det har hänt flera gånger vill jag tala om!

Bara att få nätterna "upphackade" av en liten filur som vill ha mat x-antal gånger gör att man ständigt går runt i någon märklig tillvaro där dagar och nätter flyter ihop till någon geggamoja. Ändå är det så intressant att så många föräldrar inte har "haft" något problem med sömnen- det är inget det pratas om. Är det tabu eller något som de förträngt? Eller har det helt enkelt varit fantastiskt underbart med sömnen från början?

Menar inte att klaga på mitt underbara barn, menar att belysa "föräldraledighetens" svårigheter. För ordet föräldraledig stämmer inte riktigt, det är ju ändå ett 24/7 yrke som "föräldralediga" utför. Nu kommer säkert någon säga "hur kan du jämföra det med ett jobb?" Kortfattat: Jo, jag anser att det är en av mina viktigaste uppgifter jag utfört/utför, mitt viktigaste och mest utvecklande och glädjerikaste jobb någonsin, att få hjälpa en liten krabat under sin uppväxt. Ansvaret är ju större än det någonsin har varit inom någon yrkesutövning. Motgångarna kommer troligen vara svårare än vad jag upplevt förut och framgångarna mycket bättre! För det är ju en människa jag ska hjälpa hitta rätt- inte ett arkiv jag ska lära mig hitta i. Därför tycker jag det är viktigt att vi båda är utsövda och glada- för att utvecklas tillsammans.   För att inte tala om min sambo som faktiskt ska gå på ett jobb med vuxna människor (när han inte är hemma med oss) där han behöver kunna tänka och konversera på ett sätt andra förstår. 

I vilket fall har sömnbristen (och förlossningen) gjort att jag tappade bort alla sifferkoder. De har börjat trilla tillbaka nu!

 Ljuset i tunneln har för min del varit att anteckna gummans sovtider. I min galna tillvaro har jag inte annars kommit ihåg gårdagens sovtider. För att till min glädje se att de helt galna nätterna kommer i omgångar (ofta i samband med tillväxt) och inte är bestående. Dessutom har min koll på hennes sovtider hjälpt mig att "hjälpa" henne att somna när hon är trött (alltså innan hon blir övertrött). 

 Hon har alltid sovit ganska bra på nätterna, men en period ville hon vara vaken någon timma typ mellan 3-6 bara sådär. Men det gick om sig. Succesivt började mål efter mål försvinna, så de senaste nätterna har hon sovit utan mat mellan 21.30-07.30! Det tjorvar lite ibland då hon vill snutta på fingret, men hon behöver bara känna att någon är "där" så somnar hon om. Sedan har hon ju fått för sig att morgonen börjar 04.30 ungefär så då behöver hon lite övertalning med mat och gos så slumrar hon om.

Vilken skillnad på hennes glädje (och min) då hon sovit sammanhängande på nätterna. Hon orkar lära sig så mycket mer, hon utvecklas mer än de dagar hon ligger håglös i babygymmet. Så jag är övertygad om att det är vad hon (och  vi andra) behöver. För hennes livsglädje är belöningen av föräldraskapet.

För att nattsömnen skulle hamna på rätt köl, så försökte vi vara lyhörda för vad Elina behövde. Först var det uppesittarsnuttarkvällar från ca. 17.00 till 23-24.00. Då dög bara bröstet. För att sedan bli "natt" med varannan till var tredje timmas amning. Det här pågick i säkert 1-1,5 månaders ålder. En kväll skrek hon till bara och vägrade äta. När vi gick in till sovrummet så log hon. Hon blev så glad när vi gick in i sovrummet och ville helt enkelt gå och lägga sig. Vad man känner sig trög som förälder då man inte fattat det, hon kanske hade försökt säga till i veckor?! Vi utgick från att hon ville ha sin uppesittarsnuttarkväll som vanligt för att det hittills varit så! I alla fall har hon sedan dess somnat för kvällen mellan 21.30-22.00, det hände en period att hon somnade vid 19.30-20.00, men vanligtvis sover hon en kortare stund vid 19-tiden för att vakna, var uppe med oss för att gå och lägga sig med mamma vid just 21.30-22.00.

Det har hjälpt mycket med att försöka hålla rutinerna på dagen, när man väl har det svart på vitt när hon vill sova på dagen så är det lätt att lägga henne vid den tiden. Då faller det även i naturligt med nattsömnen.

Nu hoppas jag verkligen att hennes rutiner håller, för de ger så mycket frihet till oss alla. Tänk att pricka in hennes sovtid då man behöver åka någonstans, då somnar hon sött i bilstolen. Tänk att kunna planera saker efter hennes sovtider. Ja, ni förstår.

Hur har ni det med sovitiderna?